Smakprov av kapitel 4

Det är är nästan i början av kapitel fyra, när Jonathan tänker på hur folk tittar på honom på ett särskilt sätt överallt

...men särskilt hos folk som den där David Andreassen. Det var en ovänlig, fördömmande, och ganska hotfull blick, som sa 'Du är annorlunda. De ser inte ut som vi, du är säkert bög, har udda åsikter, lyssnar på konstig musik, är självmordsbenägen och spenderar säkert helgerna med att offra unga oskulder till satan. Och så kan du inget om bilar heller, och just därför ska jag slå till dig så fort jag möjlighet, för jag har hållit på med sport hela mitt liv, och det har inte du.'

Han såg den tydligt hos David och hos de andra två, och ville helst krypa ihop och gömma sig inför den. David skrämde honom lite, även om han, när han tänkte som en vanlig rationell människa, och inte som sig själv, inte egentligen trodde att David faktiskt skulle slå till honom eller något. Men illviljan fanns ändå där, och den hade aldrig varit så stark som när David sett honom prata med Sebastian, och det gjorde Jonathan lite förvirrad. Vad trodde David egentligen?

Att han var ett dåligt inflytande som skulle göra Sebastian till lika konstigt och utanför som han själv? Det vore ganska orättvist i så fall, för det var ju Sebastian som började prata med honom och inte tvärtom.

Ganska nöjd, tror jag.