Klädkammardörrens fantastiska egenskap

Post-its och insidan av min klädkammare fungerade alldeles utmärkt att strukturera upp boken med. Olika färger gick också bra, och när jag ska skriva är det bara att ta med en lapp och skriva vad där står.
Jag vet ju vad som ska hända menar jag. Såpass koll har jag på min egen bok, får man väl i alla fall hoppas.

Kapitel fem sitter i alla fall där snyggt och prydligt på insidan av dörren, men jag tvekar ändå inför att börja.
Nu gäller det att vara försiktig. Nu måste Jonathan prata tillbaka, och Sebastian får inte vara för uppenbar när han pratar med honom. Nu är det dags att hålla tillbaka och dela med sig på samma gång, och de måste fortfarande tänka och agera som pojkar och inte som flickor. Hur dumt det än är, så måste man hålla tillbaka känslorna liiiiite grand, annars blir det inte trovärdigt.