Garderober, bildligt och bokstavligt

Det handlar om garderober, början av kapitel två.

Det var bara något med den där garderoben som gjorde att Jonathan ville vara i den hela tiden. Över huvudtaget hade han alltid tyckt om garderober. Han förlorade alltid kurragömma när han var liten, för att alla hans vänner fort lärde sig att han alltid gömde sig på samma ställe. Det fanns en trygghet i att ga de tre väggarna och en stängd dörr så nära omkring sig, och att veta att man var helt ensam och i fred.
När hans mamma dog spenderade han ofta tid i hennes garderob. Det var den enda delen av deras hem som fortfarande luktade som henne. Hemma, det sista hemmet han haft, där hade det funnits massor med stora garderober som han kunde krypa in i med flicklampa och en bok, eller med hörlurar i öronen och hög musik.
I den här lägenheten fanns det bara en riktigt bra garderob, och Jonathan hade dragit med sig kuddar dit in, och satt nu med ryggen mot väggen, Audioslave ur CD-spelaren och en tidning i knät.

En rejäl omdisposition krävs av de här meningarna, det märks mycket väl, men jag vill skapa känslan att Jonathan inte har ett riktigt hem, och därför hittar på dem där de finns tillgängliga, och kanske ge lite föraningar om Jonathans sexuella läggning (eftersom jag klargjort Sebs), genom att några stycken fram låta honom komma ut ur garderoben för att svara i telefonen eller nåt.